Improving Cross-Cultural Awareness and Communication through Mobile Technologies

Botha, Vosloo, Kuner, van den Berg,

International Journal of Mobile and Blended Learning 2009, Volume 1, issue 2

Jag blir påmind om att vi ska kritiskt analysera när jag läser den här artikeln. Jag har mycket kritik som far genom huvudet nu när jag ska kommentera. Kritik kan vara positiv och negativ. Det positiva jag märker och som man kan dra nytta av i framtiden, är att projektet blev lyckat. Det gick ut på att två olika grupper av elever från Sydafrika respektive USA skulle beskriva sin vardag med hjälp av mobiltelefoner, lägga upp bilder, text och video osv på en blogg, och ta del av och kommentera varandras vardag. Som helhet är projektet intressant. Det jag tycker är misslyckat är det som ofta verkar det är äldre studerande som naturligt nog är mer självständiga. Studenterna från San Francisco var t ex media studenter. Det ter sig nästan självklart att de skulle lyckas bra med ett mobilt media projekt. De studerande i Sydafrika var, som det verkar, elever med bra ekonomisk bakgrund som redan var vana vid att använda mobiler i lärandet, då i klassrummet. Jag tycker utmaningen inte ter sig så stor, att lyckas med ett sånt här projekt och förutsäga utgången, med de förutsättningarna. Det har varit mycket mer intressant att läsa artiklar där t ex fattiga svarta elever har ett projekt med rika vita elever, vilket socialt utbyte och möjligheter till kulturell känslighet och respekt det i stället ger.

För mig verkar som sagt upplägget mycket bra men de valda grupperna av studenter bidrar inte till ett intressant resultat. Det diskuteras att man måste få förmåga att "discerning and respecting multiple perspectives, and grasping and following alternative norms" (Jenkins et al citerad s 42), att det ska vara en ny förmåga man behöver i dagens mediasamhälle, där kontakten mellan länder och kulturer underlättas av modern teknik (s 42).

I projektet hade de tydliga instruktioner och uppföljningar varje vecka. Det var alltså lärarstyrt, i jämförelse med den diskussion som fördes i artikel jag kommenterar ovan. Det som betonas i projektet är att man med mobilens direkta och omedelbara möjligheter till att lägga upp bilder på nätet, når en direkthet som kan anses vara "highly contextualised and relevant, appealing to youth expextations of immediate gratification (s 49).  Projektet lyckades med att deltagarna delade med sig av sin vardag, de skapade och delade med sig av ett innehåll. Förståelsen för varandras kultur och vardag ökade också (s 50).

Mina framtidstankar blir att möjligheterna är enorma, att utbyte mellan länder och elever underlättas enormt. Det hänger till viss del på möjligheterna att kunna gå ut på nätet, vilka abonnemang som finns t ex, men annars är det nog bara en fråga om att organisera och hitta samarbetspartner. Som språklärare är det givetvis fantastiskt att ta tag i. När det gäller liknande projekt i Europa, skulle Etwinning vara en bra utgångspunkt, EU:s plattform för skolprojekt. Det verkar dock vara att läraren fyller sin roll trots allt, i att organisera, planera och leda genomförandet, även om eleverna är de som skapar ett innehåll och delger det.