Transforming Pedagogy Using Mobile Web 2.0

Cochrane, Bateman

International Journal of Mobile and Blended Learning 2009, Volume 1, issue 3

En lång men intressant artikel som gav en bra inblick i Mobile 2.0 och Web 2.0. Även om det fortfarande handlar om universitetsstuderande, i det här fallet designstuderande, tyckte jag det var givande. Jag tycker också att den känns aktuell trots att den är skriven 2009.

Uttrycket Web.20 myntades av O'Reilly 2005: "characterizing the emerging interactive, user-centred web based tools... (s 56). McLoughlin och Lee har också fört fram begreppet Pedagogy 2.0 för att beskriva nya möjligheter (s 56). 

I den här artikeln för fram Cochrane och Bateman en annan definition av Mobile learning: "...involves the use of wireless enabled mobile digital devices within and between pedagogically designed learning environments or contexts" och de för också fram betydelsen av "real world learning" (s 57). 

Det framgår att det finns en risk att mobiler används för att ta emot material i stället för att användas för att skapa och dela med sig av material, att utnyttjas för samarbete (s 57). Det betonas av bl a Corlett m fl (citerad s 58) hur viktigt det är med WiFi. Det förs också en diskussion om att det bästa är att utnyttja elevernas egna Smartphones när det blir allt vanligare, men att det i det här projektet användes lånemobiler som studenterna uppmanades se på som sin egna (s 58, 75). En social konstruktivistisk pedagogisk syn framhålls och jag funderar på hur den egentligen skiljer sig från en sociokulturell syn. Som jag ser på det, är den sociokulturella synen mer fokuserad på samarbete, på att kunskap genereras i ett socialt sammanhang och att just det sammanhanget har betydelse för lärandet. Det är både det lilla sammanhanget men också den allmänna kulturella miljön som påverkar. I så fall borde en trådlös mobil, som utgör en artefakt av samlad kunskap som ett verktyg för ny kunskap, vara ytterst lämplig ur ett sociokulturellt perspektiv. Det skulle också fungera bra med Vygotskys tro att man utvecklas med hjälp av andras kunskap, att man tar del av det andra kan för att själv kunna gå vidare. Det blir också ett tydligt hjälpmedel för att dokumentera och lära i olika miljöer och kulturer. Det kanske räcker så med den här utläggningen om jag ska kunna gå vidare till dagens kulturella utbud i form av påskägg...

Tankar kring att skapa kunskap och om "authentic learning" nämns (s 58- 59). Laurillard citeras om M-lärandets alla fördelar och det jag fastnar för är att studenter, i allt mobilt skapande, "they cannot be left unguided and unsupported" (s 59). Det känns som att det återkommer i den här artikeln, vikten av att läraren får tid och utbildning för att klara en övergång till ett m-lärande, att läraren fortfarande måste vara i fokus. Det kanske inte handlar om det direkta mötet, men det visar sig att studenterna efterfrågar feedback på sina bloggar, att det är en mycket viktig aspekt i lärandet ( s 59, 66, 68). Det intressanta i projektet är att det var återkommande möten varje vecka, fysiska möten, och att projektet hela tiden utvärderades. Studenterna hade också krav på sig att skriva varje dag i sina bloggar, så det var rätt styrt så (s 67). Det framkom att det vore bra att styra upp projektet mer, att t ex hålla sig till färre online-aktiviteter, t ex bara en blogg (s 75). En fördel med bloggar var att det underlättade för bl a dyslektiker att dokumentera sina studier. De kunde lägga upp ljudkommentarer eller filma sig själva när de reflekterade (Podcast/Vodcast) (s 73). Det tas också upp vikten av att lärarna också bloggar och t ex delar med sig av erfarenheter från konferenser (s 74).

Som helhet tycker jag det här visar på att lyckade projekt, att ändra ett helt sätt att undervisa på, tar tid och kräver support för lärarna. Det handlar inte om ett par månader utan är en process som tar år. Det är också mycket viktigt att tekniken fungerar, i det här fallet var fokus på tillgång till trådlösa nätverk överallt. Det betonas också att pedagogiken är det viktiga och att man ska försöka begränsa omfattningen för att ge mer tid till en sak och få mer struktur. Det är också mycket viktigt att studenterna får feedback, att tid ges för det.

Utifrån det här kan man dra mycket lärdomar, tycker jag, när det gäller att planera förändringar. Jag tycker mig märka att tekniken kommer eller snarare finns det där men att lärarpersonalen får mycket lite fortbildning. Jag har också lyckats märka ett ointresse från chefer för mitt intresse för och min aktivitet i den här kursen. Det tycker jag också är anmärkningsvärt. Min slutsats av det blir att det är upp till den enskilde lärarens intresse om någon utveckling sker... Vi ska snart få ett 1till1-koncept med datorer till alla elever. Det blir kul att se hur det kommer att "sjösättas".