Conclusion:

I sammanfattningen lyfts några väsentliga faktorer för ett lyckat mobilt lärande fram (s 279 - 281). Bland annat så passar det folk som bor avlägset eller pendlar mycket i eller till jobb och studier. Det är viktigt att få en fungerande infrastruktur. Det sägs också att man borde utveckla teknik som är anpassad för undervisning. Jag vet inte om jag tror att det är realistiskt. Inte heller det som sägs att utbildare ska lära sig att göra material som passar till t ex mobiler känns direkt lämpligt. Det krävs nog oerhörd teknisk kunskap för det. Däremot kan lärare och annan pedagogisk personal vara delaktiga i skapandet av lämpliga multimediaproduktioner för mobilt lärande, tycker jag. Jag som språklärare ser direkt vad jag tycker är bra och inte bra med t ex de nya webbaserade läromedel som är på gång. Även om jag lyckats lära mig lite Flash, så kan jag inte ändra själv, men jag vet i alla fall hur jag skulle vilja ha det. Där kommer min pedagogiska och didaktiska erfarenhet och kunskap in. I dagens samhälle finns det ju inte någon som kan allt.

Det jag håller med om är att vi lärare måste dela med oss av vår erfarenhet för att nå en bra utveckling inom mobilt lärande. Man måste komma ihåg att alla lär sig på olika sätt och att mobilt lärande inte är någon enda superlösning, utan en av flera komponenter som kan samverka i ett framgångsrikt lärande. Några ledord borde vara tillgänglighet, kommunikation, motivation och sist men absolut viktigast - kunskap.

Som helhet var det en intressant bok att läsa, men efter ett tag var det mycket som återkom och mycket som kändes lite gammalt, trots att bara några år har gått. Mitt intryck av mobilt lärande har definitivt stärkts och jag tänker redan på hur jag skulle kunna utveckla det i mitt jobb. En del av projekten tyckte jag inte verkade så avancerade men jag förstår att jag verkligen måste börja i det lilla och inte ha för hög målsättning när vi ska sätta igång med ett projekt. Det här är en distanskurs med mycket e- och m-learning så i kursen i sig tränar vi och lär oss, men det är trots allt en kort kurs och vi har inget stort finansierat forskningsprojekt framför oss.

Kapitel 13: Use of Mobile Technology for Teacher Training

Jag kan inte låta bli att tycka att det börjar bli lite tjatigt med artiklar om projekt med mobil teknik som inte riktigt fungerar och som sedan har utvecklats mycket på ett par år. I den här artikel beskriver man ett projekt där 6 lärarstuderande fick PDAs för att bl a kunna dokumentera sin praktik i en blogg. För att det skulle te sig mer naturligt med dessa mobila hjälpmedel, fick också 13 lärare PDAs. Ett intressant resultat var att få av lärarna verkade engagerade. I en undersökningen svarade bara 7 av 13 (s 272). Av de 13 var det 2 som inte alls hade provat tekniken överhuvudtaget och det var bara 2 som fortfarande använde den, men framför allt till mer personligt bruk (s 270).  De lärarstuderande hade inte alls skrivit den blogg som det var tänkt. De tyckte att det var för personligt, att de inte hade tid och att de redan hade en bra dialog med sin handledare (s 273, 274). Ett av de tekniska problemen var att PDAs tydligen tappar all information om batteriet tar slut (s 273). Det borde väl sannerligen vara ett passerat problem!?

En lite speciell användning av inspelningsfunktionen var att en lärare spelade in en elev som var otrevlig och sen spelade upp det för honom/henne. Det fick elev att be om ursäkt (s 272). Jag undrar själv om man verkligen använda inspelningsfunktionen i det syftet, eller t ex filma elever för att utan deras vetskap dokumentera deras beteende. Det känns tvivelaktigt.

Den sociala kontexten förs fram som en viktig faktor och även de lokala tekniska förutsättningar med t ex wifi (s 274 - 275). Ibland verkar det också vara så att den naturliga kommunikation som man har öga mot öga räcker mycket väl. Både lärare och lärarstuderande befann sig på oftast på samma plats. Det här verkar vara ett rätt misslyckat projekt på så sätt att de inte uppnådde målsättningen med att de studerande bl a skulle blogga med hjälp av sin PDA, men det finns alltid slutsatser att dra. Det hade kanske varit mer naturligt om de lärarestuderande skulle ha haft än mer kontakt med sin handledare på lärarhögskolan.

Jag jämför med mig själv. Jag ska blogga, det åligger mig att göra det i den här kursen, men jag behöver inte reflektera över min faktiska prestation och erfarenheter från ett klassrum, utan lite personligt kommentera och fundera över andras projekt som beskrivs i boken Mobile Learning. Jag känner inte att jag utelämnar mig själv på något sätt.

Kapitel 12: Using Mobile Technologies for Multimedia Tours in a Traditional Museum Setting

Naismith och Smith presenterar ett projekt med Pocket pc som interaktiva guider i ett museum. Det jag direkt reagerar på är att de utvalda försökspersonerna redan är vana vid det här museet. Dessutom är var många redan insatta i ämnet (geologi), vilket kommenteras av författarna (s 261). Projektet verkar lyckat men det verkar också som om den mobila guiden mer eller mindre tog över intresset från själva muséet och dess föremål. Dessutom fanns det tekniska problem med utrustningen, om batteriet tog slut försvann de inlagda applikationerna, vilket verkar underligt (s 259).

En genomgång av olika varianter för att aktivera rätt guidedel till rätt föremål finner jag ointressant. Däremot var det intressant att en del av de yngre besökare försökte hitta information om alla möjliga föremål de fann intressanta, vilket dock inte lyckades eftersom informationen var begränsad till vissa föremål (s 260). Det här borde visa på att intresset verkligen finns och att man i förlängningen, med nya utökade lagringsmöjligheter, borde ge mer information om många fler föremål, att inte begränsa sig. Ett annat behov som fanns, var att ha hörlurar för att kunna uppfatta ljudet bättre (s 258). På det hela taget ansågs ändå försöket vara framgångsrikt. Ett intressant påpekande som man kunde överföra till att gälla även lärare, var att museipersonalen behövde utbildning och stöd för att kunna utveckla och hantera ett sådant här interaktivt guidesystem (s 262).

Ytterligare ett perspektiv, är att med audiovisuella guidemöjligheter, ökar tillgängligheten till information även för personer med olika funktionshinder. Guiden skulle även kunna läggas upp på nätet som en helt virtuell guide som skulle kunna användas antingen som introduktion, uppföljning eller som ett alternativ till ett besök på riktigt. Min egen erfarenhet är att audioguider fungerar väldigt bra. Jag har upplevt det som intressant och på ett museum fanns det också möjlighet att höra riktiga intervjuer med personer som befunnits sig där, dvs f d fångar på Alcatraz. Jag tycker nog att den kombinationen var riktigt bra, med bara ljud behöll jag fokus på den intressanta platsen och dess föremål. Jag behövde inte bild och videor i det läget. Det skulle jag snarare vilja ha inför eller som uppföljning efter ett museibesök. Sammanfattningsvis, tror jag att mycket har hänt på de få år som gått. Nu finns det 3d-varianter till det mesta och applikationer i överflöd. Jag antar att mycket redan har hänt på den här fronten.

Kapitel 11: Exploring the Challenges and Opportunities of M-learning Within an International Distance Education Programme

Jordaan och Gregson beskriver ett projekt där man använder mobiler i distansundervisning i södra Afrika. På det hela taget tycker jag inte att det framkommer så mycket speciellt i den här artikeln jämfört med de andra jag hittills läst. Under tiden projektet bedrevs har de tekniska förutsättningarna förbättras och kostnader för mobiler, sms osv har sjunkit (s 243). Eftersom många av de distansstuderande inte hade lätt tillgång till internet, användes cd-rom som en källa till material i stället för att ha allt online (s 221). Med utgångspunkt i Naismith et al nämns några lärteorier: Bland annat ska de studerande själva vara aktiva i att skapa ny kunskap, det är inte bara kunskapsöverföring. Det är också viktigt att lär sig i ett verkligt sammanhang och det sker i  samarbete med andra (s 224).

I den utvärdering som gjordes 2006 inför projektet, var svarsfrekvensen väldigt låg. Hälften av deltagarna i en kurs svarade, och antagligen var det de som redan hade bra tillgång till  nätet, vilket också kommenteras av forskarna (s 229). De flesta hade tillgång till datorer på arbetsplatsen. Det här var en av anledningarna till att man ville driva ett projekt med mobiler, att tillgängligheten skulle öka.

De kommentarer från projektdeltagarna som citeras i artikeln på sidorna 234 - 235 är mycket intressanta och visar på att mycket av idéer och utveckling faktiskt kommer nedifrån, från de behov som finns på plats. Det är inte alltid forskare och de tekniska utvecklarna som alltid ser behoven.

När det gäller praktiska problem i det här projektet, innefattade det bland annat stöld, brist på el och problem med täckning (s 237), problem som möjligen inte är lika aktuella i utvecklade länder. Forskarna kommer fram till att mobilt lärande ska vara ett komplement och att ett sådant här projekt likväl skulle kunna användes och få genomslag globalt (s 244 - 245). Jag gillar den tankegången, att det som utvecklats för att fungera i utvecklingsländer faktiskt är något som skulle passa även oss riktigt bra trots att vi kanske inte hade de behoven från början.

Kapitel 10: MobilED - Mobile Tools and Services Platform for Formal and Informal Learning

Det var intressant att läsa om det här projektet med mobiler i undervisningen i utvecklingsländer, framför allt Sydafrika. Billiga mobiler användes i kombination med SMS och en möjlighet att få information från Wikipedia uppläst genom ett system med en server (s 202). Det betonas att mobile learning här har en annan aspekt, att mobilen som teknik är viktig men att betoningen är på att det är den som lär sig som är mobil, och att lärandet är i fokus i utvecklingsländer (s 196). Tillgången till datorer är begränsad, förutsättningarna är helt andra än i de utvecklade länderna. Pedagogik diskuteras och Statham och Torrell framför att man först på senare tid börjat använda datorer som "ett verktyg för kommunikation, samarbete och problemlösning" (citeras av Ford och Leinonen s 198). I det här projektet lyckas man med det här trots att enkla mobiler användes. Det hela bygger på en muntlig tradition och gemenskap som samhället genomsyras av. Deltagarna delade på telefoner och samarbetade. Målet var också att dela kunskap och att skapa kunskap tillsammans, att deltagarna bidrar. Det var möjligt att skicka muntlig information till wikin och på så sätt bidra till ökad kunskap. Det var också möjligt att använda lokala språk, inte bara engelska (s 198 - 199, 202). Jag tycker projektet imponerar i sin enkelhet men med stora dimensioner.

I den här artikeln nämns genusperspektiv, och det intressanta var att pojkar var mer aktiva när det gällde att använda mobiler i gruppen välbärgade barn. I gruppen barn med fattig bakgrund användes mobilerna lika mycket oavsett kön (s 204, 207). Den senare gruppen hade sitt modersmål som arbetsspråk men använde engelska då de gjorde en podcast  (s 207). I ett av delprojektet fick också barn med olika bakgrund samarbeta och överlag fungerade det bra så långt projektet kommit (s 207).

Det förekommer också en diskussion om hur mobiler uppfattas i klassrummet och att man måste ändra synen på dem (s 211). Ett förslag som framförs är att man inte ska sätta upp regler för användningen, utan att man i stället ska ha ett värdering/värde-system, med individuellt ansvar för att få en bra användning av mobiler i undervisningen (s 212). Det gers också exempel på hur man kan implementera t ex mobiler i undervisningen i tre faser. Ford citeras och hävdar att man måste nå till att mobiler ses som bara ett av alla hjälpmedel för lärare (s 212). Där jag jobbar har vi nog också en förbjudande attityd överlag, men det är fler och fler som ändå ser den teoretiska möjligheten att använda mobiler i lärandet, även om få eller ingen har börjat. re

Artikelförfattarna ser ytterligare dimensioner av det här projektet, att ett sånt här system med mobiler och ljudwiki kan användas för att sprida och dela med sig information i hela samhället (s 212).

Som helhet tycker jag att det här verkar vara en otroligt intressant projekt, att man lyckas utnyttja tekniken på ett så lyckat pedagogiskt sätt. Jag vet också att västvärlden har häpnat över hur man t ex i delar av Afrika har använt mobiler på ett helt nytt sätt, för att klara betalningar och överföring av pengar, i delar av landsbygden där infrastrukturen inte är uppbyggd för övrigt. Det visar på att behoven verkligen kan styra hur tekniken utnyttjas och att det finns alla möjligheter, det gäller bara att komma på dem. Det är alltså inte alltid utvecklarna av tekniken kan förutsäga den slutliga användningen.

Det jag funderar på är varför man inte skulle kunna göra något liknande, i alla fall med att utnyttja SMS och MMS mer. Nu finns det många abonnemang där man skickar gratis till dem som har samma operatör, så i praktiken så kanske många elever redan nu kan kommunicera mer eller mindre gratis med varandra med hjälp av mobiler.

Kapitel 9: From E-learning to Mobile Learning: New Opportunities

Den här artikel var till stor del ointressant. Bland annat så påstås det att mobilt lärande skulle vara det enda sättet att lära sig på när man har tid över, till exempel vid resor (s 184). Jag tror inte att folk genom åren har "slösat bort" sin tid på tunnelbanor och liknande. Man får väl inte glömma bort att man faktiskt kan lära sig saker på mer traditionellt vis, t ex finns det behändiga böcker och anteckningsböcker som är fullt bärbara och inte kräver ström eller uppkoppling. De kanske inte räknas till deras definition av "didactic content" men det tycker jag att de borde göra.

De kombinerade mobilt lärande med faktiska möten. Deras teori var annars att ett mobilt lärande skulle uppfattas på ett annat sätt än att lära sig vid en dator. Det är lättare att lära sig och använda en mobil och  man kan använda när och var som helst (s 188 - 189). För övrigt var deras forskningsprojekt inte avslutat när artikel skrevs så man får egentligen inte reda på hur det gick förutom att det hela uppfattades som positivt, engagerande och roligt (s 193).

Kapitel 8: Design and Development of Multimedia Learning Objects for Mobile Phones

Bradley med flera visar hur de anpassade ett program för dator till en Nokia-telefon och hur studenter upplevde programmet. I artikel beskrivs vilka problem de stötte på och i rätt så stor detalj hur de löstes. Ett problem var bland annat att få ett lärprogram att fungera på en så liten skärm och att få navigeringen intuitiv. Något som tillförde mobilprogrammet en förbättring jämfört med dataversionen, var att de använde ljud i stället för text för att ge instruktioner och förklaringar (s 164).

Jag tycker det egentligen var konstigt att de utgick från en dataversion. Det borde ha varit lättare att börja direkt med en mobil som utgångspunkt och det program som krävdes för programmeringen - Flash Lite. Det var väldigt mycket om anpassning och olika versioner. Det kanske hade blivit olika versioner ändå, men i alla fall hade fokus nog varit ett helt annat från början. I och för sig så tror jag också att det mål de hade med projektet hade varit desamma om de hade planerat för ett databaserat lärprogram: "interactive, highly visible, engaging, and effective for the learner..." (s 159). Jag tror också att många av de problem de stötte på, säkert är lättare att lösa nu när mobiltillverkarna har börjat enas om lite färre varianter på plattformar. På den senaste tiden har t ex Android-appar ökat kraftigt. Jag funderar också på hur Iphone fungerar i ett lärsammanhang, eftersom man inte kan skicka filer och liknande direkt mellan telefonerna och att de inte klarar flash (det kanske är på gång att ändras?) Annars har jag förstått att många Iphone-användare är nöjda och att app-marknaden är stor.

Följande citat är intressant i sin enkelhet: "...all mobile navigation is linear" (Ulm 2005, citerad i Bradley). Det uppstår någon sorts standard som inte egentligen är uttalad för tydligen hade de missat de först i det här projektet (s 167), att använda mobilens vänster- och högertangenter. På liknande sätt upplevdes det som mer naturligt att skrolla uppifrån och ned (s 175).

Överlag var studenterna, det lilla urval som fick testa, nöjda. De gillade att man lätt kan öva någonting på en mobil som man ändå har med sig (s 178).

Jag kan inte de tekniska förutsättningar, men jag märker i alla fall när jag surfar med mobilen, att många webbsidor har en mobilversion. Däremot klarar inte min telefon Flash, så det är irriterande. Annars skulle jag gissa att många webbaserade lärprogram, nu skulle funka i de flesta moderna mobiler, och att man alltså inte borde behöva ladda ner dem, utan att man skulle kunna använda dem online.

Kapitel 7: Practitioners as Innovators: Emergent Practice in Personal Mobile Teaching, Learning, Work and Leisure

I den här artikeln har Kulkulska-Hulme och Pettit redovisat sina resultat när det gäller hur datavana lärare använder mobil teknik. Min spontana reaktion är att det inte framkommer mycket nytt. Mp3-spelare tas upp här som en variant av mobil teknik (s 144),men nu tror jag verkligen att de till stor del har ersatts av mobiler, vilka har fått allt större lagringkapacitet.

En av de intervjuade nämnde hälsorisker med att använda mobiler (s 142). Det är hittills första gången denna aspekt nämns i den här boken. Vilken påverkan trådlösa nätverk kan ha på hälsan ser jag själv som något man bör fundera över. I nuläget verkar man inte finna någon skadlig påverkan på hjärnan när det gäller strålning från mobiltelefoner. Jag hörde i alla fall en intervju på radion i detta ämne häromdagen...

När jag läste artikeln, funderar jag också över vilken betydelse läsplattor kommer att få. Jag kan tänka mig att de skulle kunna användas som ett alternativ, en kompromiss kanske, mellan de bärbara datorernas klumpighet och de begränsningar smartphones ändå har när det gäller t ex skärmstorlek.

I undersökningen framkom det att lärarna tyckte att de hade kontroll, och att det var flexibelt, tillgängligt, bärbart och inte så dyrt (s 147). Det verkar också som om mobilerna uppfattas som väldigt personliga (s 152). När det gäller möjligheten att använda tekniken i skolan, så är det fortfarande så pass dyrt att det är en ekonomisk fråga. En trend som verkar komma nu, är nätbaserade läromedel. Det skulle kanske spara pengar i längden, pengar som skulle kunna läggas på materiell utrustning i stället. Det visar sig väl om de nätbaserade läromedlen är anpassade till mobilers skärmstorlek. En annan intressant utveckling är hur de nya tryckkänsliga mobilerna (touchscreen) kommer att utnyttjas för ett interaktivt lärande. Skärmarna tenderar att bli allt större, men det är fortfarande på en "bärbar" nivå. Där tror jag att man skulle kunna hitta många innovativa lösningar för ett flexibelt och interaktivt platsoberoende lärande.

En slutsats som dras i artikeln är att man måste hitta lösningar för att dela med sig av erfarenhet och kunskap kring hur man bäst utnyttjar den nya mobila tekniken (s 153). Det gäller även alla aspekter av IKT, tycker jag. Det börjar bli ett gap mellan lärare i Sverige. Det beror i vilken kommun man jobbar och hur man på den enskilda skolan får tid och möjlighet att tillsammans utveckla nya metoder och idéer, hur långt man har kommit. Enligt mig är det inte en generationsfråga, utan snarare en tidsfråga - förändring kräver tid, hur öppen man är för nya arbetssätt och vilken syn på kunskap man har.

Kapitel 6: M-learning: Positioning Educators for a Mobile, Connected Future

I introduktionen tar Peters upp att mobila teknologier skulle kunna revolutionera både hur vi arbetar och hur vi lär oss (s 114). Den här artikeln bygger på forskning från 2005, så även här har några år gått. Det de ville se vad som verkligen används av mobil teknik i lärande situationer. Det betonas i artikeln att de unga, med Prenskys term "digital natives" redan använder tekniken medan t ex många lärare fortfarande har mycket kvar att lära sig om hur själva tekniken fungerar (s 119, 127). Samtidigt finns det exempel på studenter som inte vill använda sina mobiler i lärandet, utan hellre vill använda dem till sociala kontakter (s 128).

I artikeln beskrivs ytterligare en variant av vilka fördelar mobila apparater har i ett lärandeperspektiv. Det är Klopfer et al som definierar fem punkter som inkluderar att det är bärbart, att man kan ha social interaktivitet, att man kan vara i rätt sammanhang både tidsmässigt och ur platssynpunkt, att man kan kommunicera med andra apparater och att det är individuellt anpassningsbart (s 117). Det ges också exempel på att om man lär sig i ett riktigt sammanhang med hjälp av mobilt lärande, blir lärandet effektivare (s 118). Mobil teknologi underlättar också kommunikationen mellan arbetare som inte jobbar på samma plats, att de kan kommunicera om problem i realtid (s 118).  Det påstås att barn skulle vara internetexperter i familjer (s 118). Jag tror inte att det längre är en så stor skillnad mellan unga och gamla. Prenskys termer om "digital natives" and "digital immigrants" håller på att suddas ut. Jag märker även i mitt arbete att många elever bara "kan" vissa saker på nätet, att de är väldigt snäva i sitt kunskap. En del kan surfa till Facebook, en del kan spela online-spel men sen inte så mycket mer. De har bland annat svårt att värdera och sålla bland all information och att navigera sig fram.

Spender citerad av Peters, påstår att det har blivit ett avstånd mellan lärarnas traditionella sätt att undervisa och elevernas syn på kunskap och lärande, att man måste byta fokus från undervisning till lärande - kunskap är inte längre något man måste memorera utan något som finns tillgängligt på annat sätt (s 118, 119). Det kan jag till stor del hålla med om men jag tycker ändå att man måste ha en viss grundkunskap för att kunna ta till sig all den samlade kunskap som finns, att kunna navigera, sålla och värdera. Aguino citerad av Peters, hävdar också att lärarna, förutom att anpassa sig till dagens elever och teknik, också måste släppa på sin individualitet och samarbeta med andra yrkesgrupper för att få fart på t ex webbaserat lärande (s 119, 121). Jag kan tycka att det verkligen gäller att lärare får tid att lära sig mer om och upptäcka möjligheterna med den nya tekniken, vare sig den är platsbaserad eller mobil. Som jag tidigare nämnt, är nog elevernas mobiler är oanvänd resurs.

Vikten av att ha trådlösa nätverk betonas även i den här artikel (s 120). I artikeln nämns också mobilspel som en möjlighet i lärandet. I exemplet är det studenter som lär sig om miljön genom ett virtuellt spel och olika varianter på applikationer nämns också (s 120, 123). Där tror jag att det redan har hänt mycket med den explosiva framfarten på applikationer. I nuläget har jag inte själv tillgång till dem, men jag vet att det finns 100 000-tals olika varianter.

Peters kom fram till att företag hade stor nytta av mobil teknik. Bland annat så sparade de tid och pengar, utbildningen blev effektivare och de anställda var mer öppna för förändring (s 124). Däremot verkar det vara större svårigheter när det gäller det etablerade utbildningsväsendet. Det handlar delvis om pengar och om lärarnas inställning men också om att den mobila tekniken inte utvecklas med lärande och undervisning i åtanke (s 126, 127, 131). Många exempel på hur mobilt lärande skulle kunna användas nämns men det verkar inte ha fått något genomslag. Peters ser trenden att lärare blir mer handledare och för fram möjligheten att få en direkt kontakt med en mentor genom mobil teknik (s 130 - 131). Att lärarrollen går mer mot handledning håller jag med om men jag kan själv inte riktigt se skillnaden när det gäller mobil kontakt med kontakt med e-mail. Jag vill i alla fall inte jobba hela tiden. Då skulle man i så fall ha vissa tider för direktkontakt med elever.

Som helhet känns det lite paradoxalt när man läser de här artiklarna, att den tekniska utvecklingen har gått i rasande fart sedan de skrevs, men att tekniken ändå inte har fått genomslag i skolan. Tekniken har gett oss ännu fler möjligheter, men vi måste bemästra dem och anpassa dem till våra behov. Vi måste hoppa på tåget, men det är vi som ska bestämma färdriktningen.

Kapitel 5: Informal Learning Evidence in Online Communities of Mobile Device Enthusiasts

Informellt lärande definieras av Tough (1979), citerad i artikeln, som att medvetet söka ny kunskap (s 100). Livingstone (2000) utökar definitionen till att gälla det lärande som sker utanför skol- och utbildningssystemets formella mål. Han skiljer också på "explicit" och "tacit" informal learning, där det första är det lärande som sker när man verkligen behöver veta något, och det senare är det lärande som sker utan att man egentligen tänkt lära sig något (s 100).

Artikelförfattarna ( Clough et al) påpekar att många forskat på Smartphones "collaborative, interactive and mobile capabilities" (s 101). Roschelle (2003) kom fram till att den sociala kommunikationen mellan människor ibland t o m kan ske mellan mobiler, att det tar överhanden, även om människorna befinner sig i samma rum, i detta fall elever i ett klassrum (s 101). Clough et al använde sig av ett ramverk för mobila lärapplikationer som tagits fram av Patten et al. Där listas 7 olika kategorier.

Den här artikeln skulle ha varit ännu intressantare om de hade sett till hur mobilanvändare i allmänhet använder sin mobil i informellt lärande. I det här fallet, valde de att leta efter sina användare bland dem som redan är entusiaster, vilket tydligt framgår av både titel och innehåll. Jag kan också vända på det, det har gått några år och den här undersökningens resultat kanske kan tänkas stämma in på mer "vanliga" användare nu, då bruket av Smartphones och trådlösa nätverk har ökat. När studien genomfördes var det också dyrt att gå ut på Internet. I vilket fall som helst känns inte resultaten så anmärkningsvärda utifrån ett 2011-perspektiv. Vad kom de då fram till?

Jo, visst lär sig användarna. Bland annat så var mobilen eller PDAs använt mest när folk var ute och rörde sig, de sparade ner mycket information i mobilen och applikationer nämns också till viss del (s 108 - 109). Applikationer är nog mycket mer använda idag, jag tror att det är något som bara kommer att öka. Lärandet skedde både medvetet och omedvetet. Deltagarna anpassade sig till tekniken med det berodde också på förkunskaper. En del ville t ex gärna ha ett löst tangentbord (s 110). Clough et al kommer fram till att samarbete, att dela kunskap på olika sätt var mer vanligt än vad deltagarna själva hade tyckt (s 110). Artikelförfattarna förutsäger också att utvecklingen kommer att gå fort och att GPS-funktionen och även WiFi kommer att bidra till ett ökat informellt mobilt lärande (s 111).

Som helhet var de teorier och modeller som kom fram i artikeln egentligen mer intressanta än själva slutsatsen, vilken inte gav så mycket. Jag känner nämligen igen mig i mycket. Vi utnyttjade t ex mobilens potential till mycket när vi var ute och reste i somras. Det var inte direkt så att vi använde GPS-en för att dokumentera exakt var vi varit, men för att skaffa information, hitta telefonnummer, spara resebokningar och resmålsinformation. Jag tror att det har hänt så mycket nu de senaste åren. En rätt säker gissning är att mobilen kommer att ta över och "styra" mycket mer av vår vardag framöver. Det ska bli intressant och se när eleverna och lärarna ser mobilen som ett verktyg av andra i lärandet. När det gäller informellt lärande, saknar jag också det lärande som sker när man t ex spelar spel i mobilen. Det måste vara vanligt förekommande nuförtiden, och även då denna undersökning genomfördes.

Kapitel 4: Using Mobile Learning to Enhance the Quality of Nursing Practise Education

Kenny, Park, Van Neste-Kenny, Burton, and Meiers har undersökt hur användningen av PDAs fungerar när sjuksköterskeelever har praktik

Det verkar överlag ha fungerat bra, men det största problemet var tillgången till trådlösa nätverk på sjukhusen (s 90). En annan hake var dålig batteritid (s 93).

De utgick från Kooles modell FRAME i sitt projekt (s 77). Hälsovården har förändrats mot mer sjukvård i närsamhället. Det är därför viktigt att kunna ha tillgång till information på plats (s 79, 84). Koole och Ally har också betonat vikten av att lära sig i ett verkligt sammanhang och att samtidigt ha tillgång till just information (s 84). I artikeln betonas att den tekniska utvecklingen går fort, och jag tror att man kanske hade valt en annan teknisk lösning idag, antagligen en Smartphone där det mesta av de funktioner de var ute efter i det här projektet nu återfinns. I alla fall så var studenterna nöjda med sin PDA och tyckte att det var lätt att lära sig att använda dem. En faktor var förförståelse, att de hade vana från datorer (s 87, 89).

Min kommentar är att utvecklingen pågår hela tiden. Jag tycker inte att det här verkar vara ett så avancerat projekt nu, men det gjordes för ett par år sedan. Tekniken finns där men det gäller att komma på hur man kan använda den i utbildningssyften. Jag tycker att jag blir inspirerad att komma igång med något nytt själv. En helt annan aspekt är en hygienisk, att mobiler nog är en riktig smittohärd i en sjukvårdsmiljö där man hela tiden jobbar förebyggande ur smittspridningssynpunkt.

Kapitel 3: Mobile Distance Learning with PDAs: Development and Testing o Pedagogical and System Solutions Supporting Mobile Distance Learners

I den här artikeln skriver två norska forskare om hur de testat olika sätt att bedriva m-learning. Överlag så tycker jag inte att den gav så mycket nytt, i princip känner jag från egen erfarenhet igen det mesta, dock inte själva lärandet med att nyttja mobil eller PDA.

Studenter ville ha flexibilitet och de flesta jobbade off-line (s 52). Under tiden försöken pågick förbättrades tekniken både när det gällde själva utrustningen men också när det gällde uppkopplingsmöjligheter. Det jag lade märke till var att det behövdes ett löst tangentbord för att underlätta att skriva. Små skärmar var också ett problem, speciellt när det gällde grafik.

Rekkedal och Rye ville en lärandesituation som byggde på att eleverna är aktiva, löser problem enskilt eller i grupp, samt att de når utvecklar sitt analytiska tänkande. Det här står då i skillnad från ett synsätt där tekniken används mer som en överföring av massor av information och där studenterna testas med olika frågor (s 56). Jag tycker jag känner igen det förstnämnda från mina studier vid IML, där problembaserat lärande står i fokus.

Hela artikel fokuserar till stor del på den tekniska utvecklingen som med tiden underlättar för att nå de pedagogiska målen med ett mobilbaserat lärande. De definierar termen "mobil" med apparater som är uppkopplade mot det mobila telefonnätet (s 69). Slutsatsen verkar vara att det mobila lärandet måste kombineras med stationära möjligheter och att mycket beror på vad den enskilde studenten föredrar (s 72). Det hela genomsyras i vilket fall som helst av flexibilitet i lärandet.

Jag får inga direkt spontana kommentarer. Jag tror att det är för att jag känner igen mycket och att det då inte känns så nytt eller intressant. Dock har jag bestämt mig för att köpa en mer funktionell och modern mobil även om den jag har ändå kan surfa på trådlösa nätverk. Med en större skärm och möjlighet att läsa pdf- och word-dokument skulle mina studier och mitt arbete underlättas. En Sony Ericsson Arc står på önskelistan.

När det gäller tankar inför framtiden, har jag redan berört det faktum att Smartphones nog kanske blir mer gångbart än bärbara datorer. Det får nog framtiden utvisa, men det är verkligen mer naturligt att använda något man ändå bär med sig, än att släpa runt på alltför stora tekniska prylar.

Kapitel 2: A Model for Framing Mobile Learning

I den här artikeln går Koole på ett tydligt och systematiskt sätt igenom en model för olika aspekter av mobilt lärande och hur de hänger ihop. Jag tycker den var bra och modellen känns också användbar, speciellt den checklista som var med som bilaga. Sen håller jag kanske inte riktigt med om allt, speciellt tycker jag inte att hon presenterar en lösning på informationsöverflödet som råder. Koole citerar Siemens 2005 och resonerar kring vikten av att kunna bedöma vad som är relevant och rätt information, att kunna värdera är viktigt (s 40). Vidare hävdar Marra 1996, att man med hjälp av varandra lättare kan överkomma de negativa aspekterna av informationsflödet (s 40). Koole för också fram att lärarens roll ändras eller förskjuts, eftersom läraren nu ska guida eleverna rätt och ge dem verktygen för att ta sig fram i "informationsflödet", det är en förskjutning från "knowledge production" till "knowledge navigation" (s 40).  Visst kan lärare underlätta på många sätt, men överflödet av information finns dock där, och det ökar för varje dag. Det är en svår konst att sålla och värdera, och risken är att man antingen ger upp och hittar fel.

I själva modellen "The framework for the Rational Analysis of Mobile Education (FRAME)" betonas att den mobila utrustningen, lärandet och den sociala processen alla är jämbördiga och ledorden är "anywhere and anytime"(s 26). Koole radar upp kriterier inom de tre olika aspekterna. När det gäller utrustningen, så ska den fungera så att den som lär sig kan fokusera på lärandet, inte på hur apparaten fungerar (s 29). Det tycker jag låter självklart, men jag vet av erfarenhet att tekniken ofta krånglar, t ex just nu för mig då vårt bredband verkar ha gett upp. Nu har jag ändå en väldigt stationär dator igång, så jag kan ändå delta i lärandeprocessen med målet att lägga upp dessa reflektioner i sinom tid, då tekniken fungerar, på bloggen.

När det gäller lärandet, så förs teorier fram som gäller kunskapsöverföring och "learning by discovery" (s 30). Jag tolkar det senare lite som problembaserat lärande. Ett mobilt lärande kan stödja minnesfunktionerna, t ex genom att man kan dokumentera studiebesök. En viktig faktor är också att man genom att lära sig på olika sätt, stimulera olika kanaler i hjärnan (Paivio 1979 citerad av Koole s 31). Något som också är av betydelse är förförståelse och motivation. Det i kombination med ett lärande i verkliga situationer, kan förbättra inlärningen (s 31). Det här är otroligt användbart och något som redan missas i dagens skola tror jag. Nuförtiden ses mobiler ofta som något störande och inte som en tillgång. Det vore väl fantastiskt att få eleverna att utnyttja mobilerna som ett verktyg i lärandet mycket mer. Det är nog faktiskt en utmaning att få dem att inse möjligheterna också, att inte se det som ett intrång i deras privata sfär. För här krockar verkligen det privata med det offentliga i skolan, dels rent bokstavligt med att det är elevernas privata mobiler, dels bildligt eftersom många elever ser mobilen som en förlängning av dem själva. Där jag jobbar har eleverna inte dyra och supermoderna mobiler, men de flesta har ändå mobiler som skulle kunna användas mer i ett lärande syfte.

Ytterligare en faktor är den sociala aspekten, som är viktig vare sig lärandet sker i det verkliga livet eller i det virtuella. Regler, mer eller mindre uttalade finns i alla samhällen och det gäller att anpassa sig till dem och följa dem även i den sociala kontexten som mobilt lärande utgör (s 31). Koole fördjupar sig inte i den här enskilda aspekten, men kommer mer inpå det när det gäller hur de tre olika aspekterna interagerar. Här tänker jag på att för de flesta är det inget problem, men att de problem som finns i vardagen även kan hamna i den virtuella världen, något det finns många exempel på.

En viktig faktor är hur användaren upplever den tekniska apparaten, men det absoluta viktigaste är att det är inläraren som har möjlighet att både bokstavligen och bildligen ha informationen med sig, han eller hon behöver inte fysiskt flytta sig till informationen ( s 33). Det gäller bara att underlätta så att tekniken inte utgör ett hinder, utan ett lättanvänt och lättillgängligt medel i lärandet. För att lyckas samarbeta i ett virtuellt lärande, är möjligheterna till lärplattformar, gemensamma redigerbara dokument på nätet och liknande viktigt (s36). Det finns ju redan nu för fullt men skulle kunna nyttjas mer. Jag har lagt upp wikis till mina elever där de har lätt tillgång till information från mig. Däremot skulle de kunna vara mer delaktiga tycker jag.

Den aspekt jag tycker är viktigast är "Interaction Learning Intersection" som beskrivs på sidorna 36 - 38. Där presenterar Koole något som ter sig som en kombination av konstruktivism och sociokulturellt lärande där inläraren som individ i ett unikt socialt sammanhang betonas, och hur förutsättningarna att delta i lärandeprocesser påverkas. Vygotksy framförde redan på tidigt 1900-tal, att man lär sig i ett samspel med andra (s 37). Nu när tekniken utvecklas med superfart, framstår hans teorier som anmärkningsvärt tidlösa. Trots den tekniska framfarten, står människors samspel i centrum. Tekniken utgör en artefakt, en samlad kunskap som man tar del av för att lära sig ännu mer. Man når också längre om man utnyttjar varandras kunskap. Det är därför jag tycker det här är så intressant, människan i relation till tekniken, hur lärandet fungerar i ett socialt sammanhang där tekniken riskerar att stå i fokus.

Här nämns också termen "situated cognition" ( s 37). Om man lär sig med en riktig uppgift i åtanke eller i praktiken, så underlättar ett mobilt lärande mycket. Kombination blir perfekt, man kan som t ex praktikant utnyttja tekniken och utföra och lära sig en uppgift direkt på en arbetsplats. Här finns det stora möjligheter att dra fördel av!

Koole menar att det är först när de tre huvudaspekterna når samman i en Mobile Learning Process, som ett effektivt mobilt lärande sker (s 38). Som språklärare kan jag inte motstå att citera följande: "Mobile learners can travel to unique locations, physically with or virtually through their mobile devices" (s 41). Jag tycker det är ett talande citat, det ger en känsla av gränslös mobilitet och att lärande inte är statiskt utan något som pågår hela tiden.

Kapitel 1: Current State of Mobile Learning

Här går Traxler igenom att hur man uppfattar mobilt lärande beror mycket på hur man uppfattar lärande i sig och också i vilken lärandemiljö man befinner sig i. Några ledord i ett synsätt är "personalized, authentic and situated". Det innefattar olika individuella sätt att lära sig på, att man lär sig i ett meningsfullt sammanhang, och med riktiga problem (s 17 - 18).

På liknande sätt har man olika uppfattning om vilken teknik som innefattas i mobilt lärande. Enligt de exempel han anger på sid 12 - 13, kan mobilt lärande på olika sätt kopplas till bärbar teknik, i kombination med fast teknik i klassrum som interaktiva skrivtavlor, ute på arbetsplatser eller lärande på avlägsna platser. Vad mobilt undervisning innebär är dock svårt att definiera men Traxler söker sig från själva tekniken mer mot hur det mobila lärandet i sig särskiljer sig från annat lärande (s 13). Han understryker det "personliga" och det "informella" samt det "mobila" (s 14). Det är sökandet efter information som är i fokus. Det hela blir till ett helt nytt koncept där hela samhället ändras med den mobila tekniken, men där tekniken inte är det viktiga, utan lärandet i det nya samhället. Traxler betonar flera gånger att de enskilda människorna har olika uppfattning av rörlighet och utbildning och att alla har sina egna personliga tolkningar av mobilt lärande (s 15). Traxler verkar dock komma fram till att det mobila lärandet bygger på teknik som man ändå bär med sig. För en del ingår även bärbara datorer, men Traxler undrar vem som egentligen naturligt bär runt på en sådan (s 15). Sen kommer han in på att tekniken inte är utvecklad för lärande, det är något som är en följd (s 16).

Det som jag tycker är en av de viktigaste delarna i Traxlers artikel är att mobilt lärande ger möjlighet att utnyttja lite tid här och där för att lära sig, det finns en frihet i det hela som är intressant och tankeväckande (s 18). Vi är själva exempel på sådant här distanslärande som är fritt i tid och rum, mer eller mindre i alla fall.

När det gäller mitt jobb och framtidens lärande, kan jag nog ser en risk med ett överflöd av information och kontaktmöjligheter. Hur ska man hinna med att sålla? Det gäller nog att vara strukturerad och fokuserad på det som är viktigt i stunden. Det kommer att sätta nya förmågor i fokus. Kommer vi att bli helt knäckta av flödet som omger oss? Just nu har jag fel på mitt internet, och på ett sätt är det otroligt skönt! Jag kan koncentrera mig mer på mitt eget i stunden, tycker jag faktiskt. Men det kan nog vara så, att eleverna är digitala infödingar som tränas under uppväxten att hantera och dra nytta av det pågående informationsflödet och de möjligheter som växer lavinartat. Traxler tror att utbildning är mycket styrd av kultur, resurser och organisation och att de här faktorerna varierar beroende på ämnesinstitutioner. Dessa faktorer gör att det kan bli svårt att komma igång med ett mobilt lärande ( s 21). I den kommun jag jobbar är det på gång med en dator per elev. Det diskuteras bland oss i personalen om vi redan är sent ute, dvs för sent ute, att just en bärbar dator börjar bli otidsenligt. Den diskussionen  har bl a uppstått efter intressanta artiklar i DN: (eftersom jag inte har internet i nuläget kan jag inte klämma dit länken här och nu). I nuläget har i alla fall väldigt få av våra elever avancerade mobiltelefoner. Det råder ingen Iphone-hysteri hos oss, till stor del beroende på socioekonomiska förutsättningar. Jag tror själv på en kombination av bärbar dator och mobillllkll, i alla fall vill jag att jag själv och eleverna har möjlighet att skriva längre texter utan större problem, alltså någon form av rimligt tangentbord. Men snart kanske tal-till-skrift-program kommer för alla så att man slipper skriva?

Mobile Learning: Introduktion

I introduktion återkommer två nyckelord: "anywhere" och "anytime" samt varianter på dem som "whenever" och "wherever"(s 1). Det känns som om Ally upprepar sig alldeles i onödan men det kan också tolkas som att han verkligen vill betona de två faktorerna, att de är nyckelorden för mobilt lärande, att tid och plats är flytande och irrelevant i sig, det är lärandet som är i fokus. Sen tar Ally upp lite av det som artiklarna i boken kommer att handla om, så det återkommer jag till framöver.

Den tanke jag slås av, är i alla fall, att i det långa loppet kan ett koncept med fasta institutitioner med en fast timplan, t ex högstadieskolan där jag jobbar, helt brytas upp. Det som jag dock måste betona är betydelsen av det sociala mötet och det sociokulturella lärandet. Jag tror inte att någon av oss vill sitta var för sig och enbart kommunicera med hjälp av modern teknik, det fysiska mötets betydelse är i längden en avgörande faktor, speciellt för yngre elever.