I introduktionen tar Peters upp att mobila teknologier skulle kunna revolutionera både hur vi arbetar och hur vi lär oss (s 114). Den här artikeln bygger på forskning från 2005, så även här har några år gått. Det de ville se vad som verkligen används av mobil teknik i lärande situationer. Det betonas i artikeln att de unga, med Prenskys term "digital natives" redan använder tekniken medan t ex många lärare fortfarande har mycket kvar att lära sig om hur själva tekniken fungerar (s 119, 127). Samtidigt finns det exempel på studenter som inte vill använda sina mobiler i lärandet, utan hellre vill använda dem till sociala kontakter (s 128).
I artikeln beskrivs ytterligare en variant av vilka fördelar mobila apparater har i ett lärandeperspektiv. Det är Klopfer et al som definierar fem punkter som inkluderar att det är bärbart, att man kan ha social interaktivitet, att man kan vara i rätt sammanhang både tidsmässigt och ur platssynpunkt, att man kan kommunicera med andra apparater och att det är individuellt anpassningsbart (s 117). Det ges också exempel på att om man lär sig i ett riktigt sammanhang med hjälp av mobilt lärande, blir lärandet effektivare (s 118). Mobil teknologi underlättar också kommunikationen mellan arbetare som inte jobbar på samma plats, att de kan kommunicera om problem i realtid (s 118). Det påstås att barn skulle vara internetexperter i familjer (s 118). Jag tror inte att det längre är en så stor skillnad mellan unga och gamla. Prenskys termer om "digital natives" and "digital immigrants" håller på att suddas ut. Jag märker även i mitt arbete att många elever bara "kan" vissa saker på nätet, att de är väldigt snäva i sitt kunskap. En del kan surfa till Facebook, en del kan spela online-spel men sen inte så mycket mer. De har bland annat svårt att värdera och sålla bland all information och att navigera sig fram.
Spender citerad av Peters, påstår att det har blivit ett avstånd mellan lärarnas traditionella sätt att undervisa och elevernas syn på kunskap och lärande, att man måste byta fokus från undervisning till lärande - kunskap är inte längre något man måste memorera utan något som finns tillgängligt på annat sätt (s 118, 119). Det kan jag till stor del hålla med om men jag tycker ändå att man måste ha en viss grundkunskap för att kunna ta till sig all den samlade kunskap som finns, att kunna navigera, sålla och värdera. Aguino citerad av Peters, hävdar också att lärarna, förutom att anpassa sig till dagens elever och teknik, också måste släppa på sin individualitet och samarbeta med andra yrkesgrupper för att få fart på t ex webbaserat lärande (s 119, 121). Jag kan tycka att det verkligen gäller att lärare får tid att lära sig mer om och upptäcka möjligheterna med den nya tekniken, vare sig den är platsbaserad eller mobil. Som jag tidigare nämnt, är nog elevernas mobiler är oanvänd resurs.
Vikten av att ha trådlösa nätverk betonas även i den här artikel (s 120). I artikeln nämns också mobilspel som en möjlighet i lärandet. I exemplet är det studenter som lär sig om miljön genom ett virtuellt spel och olika varianter på applikationer nämns också (s 120, 123). Där tror jag att det redan har hänt mycket med den explosiva framfarten på applikationer. I nuläget har jag inte själv tillgång till dem, men jag vet att det finns 100 000-tals olika varianter.
Peters kom fram till att företag hade stor nytta av mobil teknik. Bland annat så sparade de tid och pengar, utbildningen blev effektivare och de anställda var mer öppna för förändring (s 124). Däremot verkar det vara större svårigheter när det gäller det etablerade utbildningsväsendet. Det handlar delvis om pengar och om lärarnas inställning men också om att den mobila tekniken inte utvecklas med lärande och undervisning i åtanke (s 126, 127, 131). Många exempel på hur mobilt lärande skulle kunna användas nämns men det verkar inte ha fått något genomslag. Peters ser trenden att lärare blir mer handledare och för fram möjligheten att få en direkt kontakt med en mentor genom mobil teknik (s 130 - 131). Att lärarrollen går mer mot handledning håller jag med om men jag kan själv inte riktigt se skillnaden när det gäller mobil kontakt med kontakt med e-mail. Jag vill i alla fall inte jobba hela tiden. Då skulle man i så fall ha vissa tider för direktkontakt med elever.
Som helhet känns det lite paradoxalt när man läser de här artiklarna, att den tekniska utvecklingen har gått i rasande fart sedan de skrevs, men att tekniken ändå inte har fått genomslag i skolan. Tekniken har gett oss ännu fler möjligheter, men vi måste bemästra dem och anpassa dem till våra behov. Vi måste hoppa på tåget, men det är vi som ska bestämma färdriktningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar