Jag kan inte låta bli att tycka att det börjar bli lite tjatigt med artiklar om projekt med mobil teknik som inte riktigt fungerar och som sedan har utvecklats mycket på ett par år. I den här artikel beskriver man ett projekt där 6 lärarstuderande fick PDAs för att bl a kunna dokumentera sin praktik i en blogg. För att det skulle te sig mer naturligt med dessa mobila hjälpmedel, fick också 13 lärare PDAs. Ett intressant resultat var att få av lärarna verkade engagerade. I en undersökningen svarade bara 7 av 13 (s 272). Av de 13 var det 2 som inte alls hade provat tekniken överhuvudtaget och det var bara 2 som fortfarande använde den, men framför allt till mer personligt bruk (s 270). De lärarstuderande hade inte alls skrivit den blogg som det var tänkt. De tyckte att det var för personligt, att de inte hade tid och att de redan hade en bra dialog med sin handledare (s 273, 274). Ett av de tekniska problemen var att PDAs tydligen tappar all information om batteriet tar slut (s 273). Det borde väl sannerligen vara ett passerat problem!?
En lite speciell användning av inspelningsfunktionen var att en lärare spelade in en elev som var otrevlig och sen spelade upp det för honom/henne. Det fick elev att be om ursäkt (s 272). Jag undrar själv om man verkligen använda inspelningsfunktionen i det syftet, eller t ex filma elever för att utan deras vetskap dokumentera deras beteende. Det känns tvivelaktigt.
Den sociala kontexten förs fram som en viktig faktor och även de lokala tekniska förutsättningar med t ex wifi (s 274 - 275). Ibland verkar det också vara så att den naturliga kommunikation som man har öga mot öga räcker mycket väl. Både lärare och lärarstuderande befann sig på oftast på samma plats. Det här verkar vara ett rätt misslyckat projekt på så sätt att de inte uppnådde målsättningen med att de studerande bl a skulle blogga med hjälp av sin PDA, men det finns alltid slutsatser att dra. Det hade kanske varit mer naturligt om de lärarestuderande skulle ha haft än mer kontakt med sin handledare på lärarhögskolan.
Jag jämför med mig själv. Jag ska blogga, det åligger mig att göra det i den här kursen, men jag behöver inte reflektera över min faktiska prestation och erfarenheter från ett klassrum, utan lite personligt kommentera och fundera över andras projekt som beskrivs i boken Mobile Learning. Jag känner inte att jag utelämnar mig själv på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar