I den här artikeln går Koole på ett tydligt och systematiskt sätt igenom en model för olika aspekter av mobilt lärande och hur de hänger ihop. Jag tycker den var bra och modellen känns också användbar, speciellt den checklista som var med som bilaga. Sen håller jag kanske inte riktigt med om allt, speciellt tycker jag inte att hon presenterar en lösning på informationsöverflödet som råder. Koole citerar Siemens 2005 och resonerar kring vikten av att kunna bedöma vad som är relevant och rätt information, att kunna värdera är viktigt (s 40). Vidare hävdar Marra 1996, att man med hjälp av varandra lättare kan överkomma de negativa aspekterna av informationsflödet (s 40). Koole för också fram att lärarens roll ändras eller förskjuts, eftersom läraren nu ska guida eleverna rätt och ge dem verktygen för att ta sig fram i "informationsflödet", det är en förskjutning från "knowledge production" till "knowledge navigation" (s 40). Visst kan lärare underlätta på många sätt, men överflödet av information finns dock där, och det ökar för varje dag. Det är en svår konst att sålla och värdera, och risken är att man antingen ger upp och hittar fel.
I själva modellen "The framework for the Rational Analysis of Mobile Education (FRAME)" betonas att den mobila utrustningen, lärandet och den sociala processen alla är jämbördiga och ledorden är "anywhere and anytime"(s 26). Koole radar upp kriterier inom de tre olika aspekterna. När det gäller utrustningen, så ska den fungera så att den som lär sig kan fokusera på lärandet, inte på hur apparaten fungerar (s 29). Det tycker jag låter självklart, men jag vet av erfarenhet att tekniken ofta krånglar, t ex just nu för mig då vårt bredband verkar ha gett upp. Nu har jag ändå en väldigt stationär dator igång, så jag kan ändå delta i lärandeprocessen med målet att lägga upp dessa reflektioner i sinom tid, då tekniken fungerar, på bloggen.
När det gäller lärandet, så förs teorier fram som gäller kunskapsöverföring och "learning by discovery" (s 30). Jag tolkar det senare lite som problembaserat lärande. Ett mobilt lärande kan stödja minnesfunktionerna, t ex genom att man kan dokumentera studiebesök. En viktig faktor är också att man genom att lära sig på olika sätt, stimulera olika kanaler i hjärnan (Paivio 1979 citerad av Koole s 31). Något som också är av betydelse är förförståelse och motivation. Det i kombination med ett lärande i verkliga situationer, kan förbättra inlärningen (s 31). Det här är otroligt användbart och något som redan missas i dagens skola tror jag. Nuförtiden ses mobiler ofta som något störande och inte som en tillgång. Det vore väl fantastiskt att få eleverna att utnyttja mobilerna som ett verktyg i lärandet mycket mer. Det är nog faktiskt en utmaning att få dem att inse möjligheterna också, att inte se det som ett intrång i deras privata sfär. För här krockar verkligen det privata med det offentliga i skolan, dels rent bokstavligt med att det är elevernas privata mobiler, dels bildligt eftersom många elever ser mobilen som en förlängning av dem själva. Där jag jobbar har eleverna inte dyra och supermoderna mobiler, men de flesta har ändå mobiler som skulle kunna användas mer i ett lärande syfte.
Ytterligare en faktor är den sociala aspekten, som är viktig vare sig lärandet sker i det verkliga livet eller i det virtuella. Regler, mer eller mindre uttalade finns i alla samhällen och det gäller att anpassa sig till dem och följa dem även i den sociala kontexten som mobilt lärande utgör (s 31). Koole fördjupar sig inte i den här enskilda aspekten, men kommer mer inpå det när det gäller hur de tre olika aspekterna interagerar. Här tänker jag på att för de flesta är det inget problem, men att de problem som finns i vardagen även kan hamna i den virtuella världen, något det finns många exempel på.
En viktig faktor är hur användaren upplever den tekniska apparaten, men det absoluta viktigaste är att det är inläraren som har möjlighet att både bokstavligen och bildligen ha informationen med sig, han eller hon behöver inte fysiskt flytta sig till informationen ( s 33). Det gäller bara att underlätta så att tekniken inte utgör ett hinder, utan ett lättanvänt och lättillgängligt medel i lärandet. För att lyckas samarbeta i ett virtuellt lärande, är möjligheterna till lärplattformar, gemensamma redigerbara dokument på nätet och liknande viktigt (s36). Det finns ju redan nu för fullt men skulle kunna nyttjas mer. Jag har lagt upp wikis till mina elever där de har lätt tillgång till information från mig. Däremot skulle de kunna vara mer delaktiga tycker jag.
Den aspekt jag tycker är viktigast är "Interaction Learning Intersection" som beskrivs på sidorna 36 - 38. Där presenterar Koole något som ter sig som en kombination av konstruktivism och sociokulturellt lärande där inläraren som individ i ett unikt socialt sammanhang betonas, och hur förutsättningarna att delta i lärandeprocesser påverkas. Vygotksy framförde redan på tidigt 1900-tal, att man lär sig i ett samspel med andra (s 37). Nu när tekniken utvecklas med superfart, framstår hans teorier som anmärkningsvärt tidlösa. Trots den tekniska framfarten, står människors samspel i centrum. Tekniken utgör en artefakt, en samlad kunskap som man tar del av för att lära sig ännu mer. Man når också längre om man utnyttjar varandras kunskap. Det är därför jag tycker det här är så intressant, människan i relation till tekniken, hur lärandet fungerar i ett socialt sammanhang där tekniken riskerar att stå i fokus.
Här nämns också termen "situated cognition" ( s 37). Om man lär sig med en riktig uppgift i åtanke eller i praktiken, så underlättar ett mobilt lärande mycket. Kombination blir perfekt, man kan som t ex praktikant utnyttja tekniken och utföra och lära sig en uppgift direkt på en arbetsplats. Här finns det stora möjligheter att dra fördel av!
Koole menar att det är först när de tre huvudaspekterna når samman i en Mobile Learning Process, som ett effektivt mobilt lärande sker (s 38). Som språklärare kan jag inte motstå att citera följande: "Mobile
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar